Fornborgarnas tid är en bokserie med tre delar som ges ut av Förlag 256. Än så länge har de första två delarna givits ut, sista delen är fortfarande under bearbetning.
Vad är då en fornborg?
Fornborgar är en typ av fornlämning som finns i stora delar av Norden. Enbart i Sverige finns det närmare 1 400 fornborgar. Merparten av dem har inte varit lika kraftiga som på bilderna, utan många av dem har haft betydligt klenare murar. De kraftigaste fornborgarna hittar man kring sjöarna Mälaren eller Hjälmaren, men även på Öland och Gotland. Relativt kraftiga fornborgar finns även i Östergötland och södra delarna av Sörmland. Det betyder att det är en relativt vanlig typ av fornlämning, men trots detta är de relativt okända för de flesta. Det gemensamma verkar vara att de är ruiner efter någon form av försvarsanläggningar från forntiden. Eftersom de är från forntiden saknas det lokala källor vid tiden för uppförandet av dem som kan förklara deras uppkomst. Det finns därför mycket som är okänd om fornborgarna. Oftast kan man se spår av en stenmur som inhägnar en höjd med kraftiga branter eller stup. Murarna har oftast varit fundament till palissader, dvs resta stockar, och oftast har dessa haft en bakomliggande brygga som gjort det möjligt att gå innanför palissadernas överkant. Det är inte ovanligt att fornborgarna har haft dubbla lager av murar, och då har oftast den inre varit den kraftigaste av dem.
Under lång tid har man tänkt sig att fornborgarna använts som tillflyktsplatser eller för bevakning av farleder. Men många av dem ligger i lägen som varken passar för tillflykt eller har uppsikt av farleder. De kan exempelvis ha varit byggda på en ö som inte är speciellt mycket större än själva borgen. Höjden på murarna har skiljt sig mycket mellan borgarna, men jämför man borgar som har haft lika höga murar är det istället en förvånansvärt hög likhet mellan dem. Inget tyder egentligen på att fornborgarna har använts på olika sätt. Om de hade använts på olika sätt kunde man tänka sig att borgar som använts på ett liknande sätt också borde likna varandra i konstruktion. Exempelvis i deras storlek eller murarnas konstruktion. Men det går inte att se en sådan specialisering. Tvärt emot är de så likvärdiga att det mer sannolikt att alla fornborgar använts på samma sätt, och då kan en användning som både tillflyktsplatser och bevakning av farleder uteslutas. Många av fornborgarna ligger på platser som enbart passar för det ena eller andra av dessa användningsområden, och några på platser som passar för ingendera. De vedertagna uppfattningarna om fornborgarnas användning verkar därför vara felaktiga. Det behövs därför nya teorier som kan förklara deras uppkomst.
En mer trolig förklaring till fornborgarnas uppkomst är att de har utgjort centrala platser för ett stort antal mindre kungariken. Detta framgår om man gör en djupare analys av dem. Det går att följa en kontinuitet mellan borgarna där klenare borgar hela tiden har ersatts av allt kraftigare. Detta förklarar diversiteten bland borgarna, eftersom de har använts under olika tidsperioder och murarna blivit allt kraftigare med tiden. Det förklarar också varför borgar som har haft lika kraftiga murar är så lika varandra. Det går även att hitta stöd för detta påstående i både arkeologiska resultat från undersökta fornborgar och historiska källor från romarriket. Dessa beskriver användningen relativt detaljerat.
Kring kungarna som bott på eller intill borgarna har det funnits en krigande samhällsklass som fungerat som legosoldater. Genom fornborgarna kan denna samhällsklass följas ända tillbaka till tiden mellan sen bronsålder och tidig järnålder, ca 800 f kr. Detta är betydligt tidigare än man tänkt sig att det funnits en sådan samhällsklass. På borgarna har man bedrivit tiden med spel, hantverk och intag av rusdrycker. De resurser som förbrukats vid borgarna har inhämtats via skatter från den intilliggande bygden. Borgar med deras kringliggande bygder har därför kunnat betraktas som en gemensam enhet. Varje bygd har på motsvarande sätt haft varsin borg.
Kungens makt över sina krigare har varit kraftigt begränsad eftersom krigarna sett sig själva som fria män. De har dragits till stridigheter, och av den orsaken har det hela tiden varit nödvändigt att upprätthålla konflikter. Deras valda hövdingar förväntades leda genom föredöme och inte via maktspråk, och således strida tappert i främsta ledet. Maktutövning i detta samhälle har varit förbehållet prästerskapet och tinget, deras dömande församling. Borgarna var därmed del av ett rättssamhälle där lagar tillämpades, och inte ens kungarna stod över dessa lagar. Kungarna stod inte speciellt mycket över sina egna krigare.
De kraftigaste fornborgarna tycks ha byggts omkring 300-700 e kr, baserat på arkeologiska undersökningar. De har alltså byggts strax innan den tidsperiod som vi brukar kalla för Vikingatiden (ca 750-1050 e kr). Detta sker också samtidigt som romarriket faller samman nedre i Europa. Det folkslag som bodde i dessa område brukade romarna kalla för germaner.
Bokserien baserar sig på nytt källmaterial från fältundersökningar av ca 280 fornborgar. Borgarna har fotograferats, mätts och klassificerats. Allt för att göra ett omtag och råda bot på den osäkerhet som har funnits kring fornborgarna.